Var barnvakt till Sakarias några timmar när Jennie skulle iväg på nåt. När jag kom pärlade han på pärlplattor, och jag fick hjälpa till, sen gick vi upp till mig för att kolla film, och Jennie kom, o vi halvkollade Modig (Brave), men S var rastlös, och ingen var supermotiverad till att se film.
När de hade gått åt jag lite rester, och satte mig vid datorn för att gå igenom och rensa mail, och jag är på väg att trassla in mig igen, och det finns saker jag måste ta itu med, och så många skilda saker som jag vill men som inte verkar gå att kombinera med varandra.
Lite Tom Waits' tidigare låtar på det ("Martha", "Rosie", den stilen) och min grund byttes mot emotionellt gungfly.
Min självbild och mitt självförtroende är inte vad de borde vara.
Min öppenhet för okända saker känns utmanad, och jag vill bygga murar med bommar och lås.
Nyfiket, naivt utforskande har ingen plats när man är 40+, man ska kunna saker redan, man ska hålla sig kall och inte tappa kontrollen och får inte visa sin trevande osäkerhet.
Och antagligen kommer det inte ens utifrån, utan är som jag inbillar mig att det förväntas av mig.
Min öppenhet för okända saker känns utmanad, och jag vill bygga murar med bommar och lås.
Nyfiket, naivt utforskande har ingen plats när man är 40+, man ska kunna saker redan, man ska hålla sig kall och inte tappa kontrollen och får inte visa sin trevande osäkerhet.
Och antagligen kommer det inte ens utifrån, utan är som jag inbillar mig att det förväntas av mig.
Bytte musik till Winnerbäck, och det hjälper lite.
Jo... Winnerbäck hjälper... Texterna förmedlar nåt om naken, avskalad sårbarhet. Jag är inte ensam om att inte kunna och veta allt.
Får nog göra tillägg till vad jag sagt till en person. Eller kanske inte, jag vet inte ännu. Går nog till dammen å sätter mig o funderar på det en stund till.
Puss!
/Teenah
/Teenah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar