Solen skiner, det är fortfarande kallare än jag tycker om, jag hittar knappt några spirande växter på mina promenader, förutom i en och annan rabatt, men det känns inte riktigt rätt att lägga mig och makrofotografera pistiller i okända medmänniskors trädgårdar...
Jag önskar jag hade pengar att köpa presenter till folk för, men det har jag inte. Och vi behöver en säng bättre än folk behöver få roliga presenter från mig. Jag vill sova tillsammans med honom. Kunna ligga o störa mig på hans snarkningar, känna hans varma kropp nära. Även om det innebär att jag inte får sova i mörk tystnad.
Jag är full av hoptrasslade nystan av blandade tankar. Orkar inte trassla ut nystanet och följa en enda enskild tråd. Det är luddigt och vagt och känslosamt. Om klyschor, om närstående, om människor i närståendes liv, om mänskliga beteenden, inte minst de omänskliga mänskliga beteendena.
Och jag är i otakt. Kan inte fokusera. Kan inte se helheterna för alla detaljerna som lyser mig i ögonen, kan inte ens se vilka detaljer som hör till vilka grundtankar.
Jag vill så mycket.
Det överväldigar mig, och jag får inget gjort.
Jag saknar min (fd) terapeut och allt jobb vi utförde, och resultaten.
Ibland undrar jag om testen visade fel. Jag kanske hade BÅDE borderline OCH ADHD? och nu när bara personlighetsstörningen är behandlad så är ADHD:n ändå kvar?
Det är ett inbördeskrig i mig.
Fysiken, psyket och känslolivet motarbetar sig själva och varandra.
Det är mer förvirrande och tröttsamt än vad det är deprimerande, men lite nedslående och tyngande är det trots allt ändå.
Måste försöka trassla ut lite.
/Teenah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar