Det känns som om jag skriver alldeles för sällan, och jag känner det som om jag tappar bort mig själv mer och mer när jag inte tar en stund och summerar och tänker igenom dagen.
10:e och 11:e var positiva stärkande dagar, när jag mötte många som är och har varit viktiga för min personliga utveckling och mitt välmående. Från första gamla vän jag träffade på förmiddagen, via psykpersonalen till Anneli på eftermiddagen, så var dagen full med vänskap, kärlek, och positivitet och konstruktivitet. En ny bekantskap adderades till listan av vad som var positivt framåt kvällen på Annelis altan.
Dagen efter, efter för lite och dålig sömn på Annelis altan från ca halvtre-tre nåt, till nån gång fram på den egentliga morgonen, så var det möte för Anneli inne i Hlm, och jag gick bl a till TGR o kollade och köpte en ny väska för att ersätta den som faller i bitar. Medan jag satt utanför så kom en fd gårdsgranne från "Djungeldala" gående med en till kille, och han kände igen mig, var glad och se mig och kramade om mig flera gånger. Visst har vi snackat tidigare, men jag trodde att jag som vanligt var mer tolererad än accepterad, så det var en positiv överraskning med hans reaktion.
((Nä, det handlar inte om dåligt självförtroende, det handlar om att jag är medveten om att min ofta intensiva natur ofta blir för mycket för folk, och är något man behöver ta igen sig ifrån. Jag reagerar själv så på andra "bordisar", eller andra typer av "limited edition"-personer.))
Att få höra om livet sett från en annan synvinkel och med en annan bakgrund, gav mig ett annorlunda perspektiv på saker och ting.
Att komma till den vattenlösa tillvaron tillförde mycket. Känslan av att vara priviligerad, nästan bortskämd, gjorde att jag bättre uppskattar till synes enkla självklarheter, som inte alls är varken enkla eller självklara för en stor del av mänskligheten, en tacksamhet till generationer före som jämnat vägen för oss och jobbat för att bygga upp en grund av välstånd för de som kom efter. En grund som vi inte längre vet hur vi ska upprätthålla, utan till och med urholkar, för att vi blivit för bekväma och aningslösa för att inse vidden av vad för jobb som ligger bakom allt som "bara funkar". Givetvis är det en grov generalisering, det finns så klart många människor som är insatta i, och antagligen har god kännedom om, både de ansträngningar som lett fram till de saker som faktiskt fungerar rätt bra i vårt samhälle i stort, och även kan se ett eller flera scenarion om hur vi kan bibehålla och underhålla det som är bra, och samtidigt utvecklas vidare och blomstra mer. Men jag är inte en sådan person, tyvärr. Jag ser inte den stora helheten, jag ser inte övergripande sammanhang, jag är en detaljindivid som är rätt trögtänkt. Men jag ÄR medveten om att det finns större sammanhang, och jag Är intresserad av att lära mig metoder för att kunna skönja dem.
Jag insåg hur skört och bräcklig tryggheten i att saker "bara fungerar" är.
Egentligen hade jag tänk åka hem på kvällen, men ville och orkade inte, så jag köpte en familjepizza till oss, vi åt lite mindre än hälften under kvällen, med bl a lite cider och öl till. Att vattentillförseln till hennes hus inte fungerar, med allt vad det innebär för matlagning, rengöring och toabesök var mindre viktigt än att få va med henne, i naturen.
Igårkväll när jag var tillbaka i Hovmantorp så gick jag upp till mig först och fixade mer mat och nytt vatten till Findus, gick på toa, fixade thé och samlade ihop några saker och gick till Sakie och Jennie.
Jag satte nageldekorationer på Sakies naglar, och målade och dekorerade Jennies fingernaglar.
Idag har jag masserat hennes nacke- och axelområdet. Senare på kvällen så fortsatte jag att både måla och dekorera naglarna på Sakies andra hand, samt göra korrigeringar på resultatet av hur jag målat Jennies naglar dagen tidigare.
Men nu är jag så trött att jag somnar medan jag skriver, och det är inte OK.
/Kram,
Teenah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar