Dämpat

Tvivlet försvann inte, men dämpades.
Tror det är en blandning av tvivel och skuldkänslor. Skuldkänslor för att jag känner mig taskig som ser till mina mål och önskemål, vilka går emot vad jag blivit "itutad" hela livet, går emot genomsnittliga samhällsnormer. För att jag redan gjort det en gång tidigare mot honom, eller hur man ska se det.
Utblandat med tvivlet och skuldkänslorna finns även en ovisshet om vart det kommer att ta mig, ovisshet inför framtiden.
Och det känns som om jag har så lite framtid kvar, det känns bråttom.
Så, har tjejer/kvinnor/tanter oxå medelålderskris? Är det Det det här är?
OM nån nu kluckar lite förnöjt och tycker att det är klart att det är Det det är, kan då denne kluckare tala om i vilken ålder man tycker det är helt normalt och OK att den ömsesidiga sexuella aktiviteten i ett förhållande upphör ca 3-4 månader in i förhållandet, för att inte återkomma på 20 månader eller mer?

Hoppas jag får återuppta terapin när jag flyttat tillbaka, jag behöver en utbildad sidekick eller ett bollplank.

/Teenah