Meant to be?

Det som känns som "meant to be" är svårt att vara logisk och praktisk angående.
Känns det som att man verkligen hör ihop med en annan människa, oavsett på vilket plan, så känns det inte som om det spelar så stor roll att det ställer till problem för en själv, att den ene eller båda inte är "bra" för varandra så att det syns för omgivningen.
Så även om det är nån som inte förstår och tar hänsyn till hur man mår, utan tycker man ska "rycka upp sig" när man är deprimerad, eller går igenom nån kris eller nåt, så dras man till dem ändå, och lyckas man dra sig bort från dem, så sugs man ofta tillbaks när det lagt sig lite.
Har man tur lyckas man kontrollera sig själv, och efterhand lära sig att inte blotta sina svagheter, att inte ha bråttom, utan se till vad som är Bra för en på fler plan än känslan av att det är menat att vara.
Men det är en stark, och ofta skön känsla, så det är inte konstigt alls om man inte kan resonera med den. :) <3

/Teenah